Ibland måste en del av en byggnad, eller en hel fastighet, rivas. Rivning i Stockholm måste ske med expertkunnande till skydd för både människor och miljö.
“Nu ska hela 34:an rivas”, heter det i en känd visa. Visan refererar till en period då hela kvarter i våra större städer sanerades. En nostalgisk återblick kan tänkas, men vem saknar utomhustoaletter och andra sanitära problem? De rivna kåkarna har i de flesta fall ersatts med moderna fastigheter som naturligtvis har ändrat stadsbilden.
Axel jobbar som byggchef på ett fastighetsbolag. Hans företag har köpt upp ett gammalt fabriksområde. Flera fabriksbyggnader står kvar och ser spöklika ut i all sin tomhet. Nu ska byggnaderna jämnas med marken för att ge plats för ett antal moderna hyresfastigheter med sjöutsikt. Axel är visserligen byggchef men att riva byggnader är inte hans gebit.
Säker rivning i Stockholm
Att utföra rivning i Stockholm kräver kunskap, såväl som ändamålsenliga maskiner och redskap. Ett rivningsarbete omgärdas av regler som myndigheterna satt upp. Det finns föreskrifter om hur material ska sorteras och återvinnas. Metaller ska gå till våra smältverk och omvandlas till nya produkter. Tegelstenar kan tas till vara och komma att ingå i nya byggnader. Men isolering och fasader i äldre byggnader kan innehålla giftiga ämnen och måste lämnas till deponi.
Ett fabriksområde som övergetts vind för våg kan bjuda på många överraskningar. I marken kan exempelvis kemikalier ha dumpats. Axel låter därför anlita en geotekniker för att göra markprover, och firman som han har anlitat för rivningsarbetet undersöker byggnaderna. Inte helt oväntat finner de delar med asbest. Sådant material får inte spridas vid rivningen. Området kring byggnaderna spärras av, och de som gör jobbet utrustas med skyddskläder. Materialet som innehåller asbest samlas därefter ihop och transporteras under säkra och kontrollerade former till en återvinningsanläggning för deponi.